Livet som hundägare är fullt av överraskningar, och just nu går vår Bichon Havanais, Bonnie, igenom något nytt och lite speciellt – hon är skendräktig. För er som inte känner till det är skendräktighet ett naturligt fenomen hos hundar där deras kroppar beter sig som om de är dräktiga, trots att de inte är det.
Det här är första gången vi upplever det, och jag ska erkänna att jag var lite förvånad när vi märkte de första tecknen. Bonnie har varit extra omhändertagande mot sina leksaker, speciellt sin favoritnalle som hon nu behandlar som sin ”valp”. Hon har också blivit lite mer lugn och ibland verkar hon nästan lite nedstämd.
Vad är skendräktighet?
Skendräktighet är ganska vanligt hos tikar och beror på hormonella förändringar efter löp. Det är kroppens sätt att förbereda sig för en eventuell dräktighet, även om det inte finns några valpar på väg. För vissa tikar märks det knappt, medan andra kan få både fysiska och beteendemässiga förändringar.
Symtom vi har märkt hos Bonnie
- Moderligt beteende: Bonnie har börjat bära runt på sina leksaker och vårdar dem som om de vore valpar.
- Förändrad aptit: Hon verkar lite mer kräsen än vanligt när det gäller maten.
- Lite svullna juver: Detta är en vanlig fysisk förändring vid skendräktighet.
- Humörsvängningar: Hon har blivit lite mer tillbakadragen och verkar ibland vilja ha extra mycket gos.
Vad vi gör för att hjälpa Bonnie
Det är viktigt att förstå att skendräktighet är ett naturligt tillstånd och oftast inte kräver någon behandling. Men här är några saker vi gör för att hjälpa henne:
- Mjuk hantering: Vi låter Bonnie ha sina ”valpar” (leksakerna) men försöker också distrahera henne med roliga aktiviteter för att hålla henne engagerad.
- Extra motion: Lite längre promenader och lek hjälper henne att tänka på annat.
- Minimera stress: Vi försöker hålla en lugn och trygg miljö hemma för att hon ska känna sig avslappnad.
När behöver man söka hjälp?
Om hunden verkar ha ont, får feber eller om juvren blir väldigt svullna och hårda, kan det vara en bra idé att kontakta veterinär. Skendräktighet går oftast över av sig själv inom några veckor, men i vissa fall kan man behöva lite extra stöd.
Lärdomar som hundägare
Det här har varit en lärorik period för oss. Jag har fått en ännu djupare förståelse för hur komplexa våra fyrbenta vänner är och hur mycket deras kroppar och sinnen påverkas av hormoner och andra förändringar. Bonnie har också lärt mig vikten av att vara närvarande och lyhörd för hennes behov, även när saker inte är som vanligt.
Har ni också haft en tik som varit skendräktig? Hur hanterade ni det? Jag skulle gärna höra era erfarenheter och tips – skriv gärna en kommentar!
Tack för att ni läser och följer vår resa som hundägare. Vi lär oss något nytt varje dag, och att få dela det med er gör det ännu roligare. 🐾