Okej, jag måste bara få erkänna något: första gången jag skulle köpa träningsgodis till valp stod jag i djuraffären i över en timme! Där stod jag, stirrade på hyllorna och blev mer och mer förvirrad. Torkad lever, färska korvar, knaprigt, mjukt, dyrare än min egen lunch… Hjälp! Efter att ha testat det mesta (och slösat mer pengar än jag vill erkänna) har jag äntligen koll på vad som faktiskt fungerar. Nu ska du få veta allt jag önskar att någon hade berättat för mig från början!
Konsten att välja rätt godis
Det roliga med valpar är att de ofta har väldigt bestämda åsikter om vad som är gott – och det stämmer sällan överens med prislappen! Jag kommer aldrig glömma när jag, full av förväntan, kom hem med en påse ”super-premium träningsgodis” för närmare 300 kronor. Min valp vägrade ens titta åt dem! Istället blev han helt galen i de torkade kycklingbitarna för 49 kronor som jag köpt som reserv. Det var en dyrköpt men värdefull läxa.
Men det handlar inte bara om vad valpen gillar. Det viktigaste är faktiskt att godiset är praktiskt att använda i träningen. Ett alldeles för saftigt godis kan göra hela träningspasset till ett enda stort kladd, och stora bitar som tar evigheter att tugga gör att du tappar momentum i träningen. Jag lärde mig den hårda vägen efter det jag nu kallar ”leverkatastrofen 2024” – min jackficka har fortfarande märken efter det äventyret!
Från budget till premium – vad är värt pengarna?
Efter att ha spenderat vad som känns som en mindre förmögenhet på hundgodis har jag lärt mig en hel del om vad som faktiskt är värt att lägga pengar på. Det är lätt att bli bländad av snygga förpackningar med guldtext och imponerande hälsopåståenden. En gång köpte jag hem en burk med italienskt ”premium-godis” som kostade mer än min egen lunch. Min valp var måttligt imponerad, och föredrog fortfarande de vanliga torkade kycklingbitarna från den lokala djuraffären.
Det som verkligen fungerar är ofta mycket enklare än man kan tro. Vanlig kokt kyckling, skuren i små bitar, har aldrig svikit mig i träningen. Torkade godbitar köpta i storpack är en annan favorit – särskilt om man kan gå ihop med andra hundägare och dela på förpackningen. Det bästa är att du kan anpassa storleken på bitarna själv, vilket är guld värt när man tränar.
Hemmagjort godis – både succé och katastrof
En lördagskväll fick jag för mig att bli hundgodis-kock. Det slutade med att köket luktade lever i tre dagar, min familj vägrade komma in i köket, men – och det här är viktigt – valpen älskade resultatet! Sedan dess har jag experimenterat en del med hemmagjort hundgodis, med varierande framgång.
Ugnstorade kycklingbitar har blivit en storfavorit, även om jag starkt rekommenderar att öppna ALLA fönster under tillagningen. Ett annat överraskande succérecept är torkade morotschips – perfekt för valpar som behöver hålla vikten lite i schack. För den sötsugna valpen fungerar faktiskt även torkade bananbitar utmärkt, men använd det sparsamt som specialgodis.
Den praktiska vardagen med träningsgodis
Efter ”Den Stora Fickkatastofen” (vila i frid, mina favoritjeans) har jag lärt mig vikten av smart godishantering. En ordentlig treat bag är en investering som verkligen lönar sig – både för bekvämlighetens skull och för att rädda din garderob. Jag brukar ha olika sorters godis i olika fack: vardagsgodis i ett, ”högvärdesgodis” för särskilt svåra övningar i ett annat, och alltid en liten nödreserv för oväntade situationer.
En annan sak som revolutionerade min hundträning var att börja mäta upp dagens träningsgodis på morgonen. Det låter kanske petigt, men det hjälper faktiskt till att hålla koll så att valpen inte får i sig för mycket under dagen. För det är lätt hänt! Jag minns särskilt ett träningspass som slutade med att min valp blev så mätt att han somnade mitt i en ”sitt”-övning. Inte direkt optimal träning, kan man säga.
Hitta balansen – mer är inte alltid bättre
Det här med mängden godis är verkligen en konst att bemästra. Efter en särskilt minnesvärd magsjuka (som resulterade i ett nattligt veterinärbesök) har jag lärt mig att hålla koll på proportionerna. En tumregel är att träningsgodis inte bör utgöra mer än ungefär 10% av valpens dagliga matintag. Det kan låta lite, men kom ihåg att det är antalet belöningstillfällen som är viktigt, inte storleken på godiset.
Jag brukar tänka så här: en ärtstor godisbit är precis lika effektiv som en större bit när det gäller att belöna ett önskat beteende. Faktum är att mindre bitar ofta fungerar bättre eftersom träningen kan flyta på utan långa tuggpauser. Plus att du får fler bitar att träna med!
Spara pengar utan att tumma på kvaliteten
Efter mycket experimenterande har jag hittat några riktigt bra sätt att hålla godisbudgeten i schack. Ett av mina bästa tips är att gå ihop med andra hundägare och köpa storpack som ni delar. Inte bara sparar ni pengar – ni får också en naturlig anledning att träffa andra hundägare och kanske till och med träna tillsammans!
Att göra eget hundgodis kan också vara förvånansvärt ekonomiskt, när man väl kommit över den initiala experimentfasen (och lärt sig att vissa dofter verkligen stannar kvar i köket längre än man skulle önska). Dessutom är det faktiskt helt okej att ibland använda valpens vanliga torrfoder som belöning – särskilt i början av träningen när allt är nytt och spännande.
Avslutande tankar från en godiserfaren hundägare
Efter alla dessa försök och misslyckanden (och några riktiga succéer!) har jag lärt mig att det viktigaste inte är vad du använder som träningsgodis – det är hur du använder det. Din entusiasm och timing är faktiskt viktigare än om godiset kostar 29 kr eller 299 kr. Det handlar om att hitta något som både du och din valp är bekväma med, som är praktiskt att använda, och som får träningen att kännas rolig för er båda.
För det är ju det som är grejen – träning ska vara roligt, både för dig och din valp. Med rätt godis i fickan (och inte i tvätten), lite tålamod, och en dos humor kommer ni ha många härliga träningstunder framför er. Och vem vet – kanske slipper du göra om några av mina mer minnesvärda misstag på vägen!